IRANS GRÖNA SOMMAR
Det var nog många som såg Dokument Utifrån om Irans gröna sommar och dess demokratirörelse. Det var ett av de starkast porträtt jag sett av ett land, ett folk, en rörelse. När man tittar tillbaka är det svårt att förstå hur något som var så nära men ändå så längt borta kunde misslyckas. Den gröna rörelsen hade väckt något i Iran som inte funnits på länge men regimen visade till slut vart skåpet skulle stå och omvärlden var förbluffande handfallna. Det räcker inte att säga några fördomande saker så länge inte handling sker.
Irans regim har fortfarande en maktposition i världen och mänskliga rättigheter finns inte på kartan. När människor kämpar för sina liv för att få något som är så självklart, som är en rättighet undrar man vilken värld vi lever i? Demokrati och frihet är något ingen människa borde få betala för. Men människorna i Iran och många andra delar av världen har fått betala ett högt pris i sin kamp och vilja för ett bättre samhälle för sig själva, sina barn och kommande generationer. De har fått betala i blod, svett och tårar. De har fått offra sin värdighet på många sätt, sin integritet, de har fått underkasta sig regimen mot sin vilja.
Och vad har de fått ut? Världssamfundet har inte gjort mycket. Att dessa människor fortfarande orkar är ett mysterium men vi ska vara väldigt tacksamma. Utan denna vilja hade vår värld varit så mycket fattigare, demokratin hade varit urholkad och vårt samhälle stått stilla. Det är människors vilja och drivkraft till att förändra som är det mest värdefulla vi har.
Det gjorde ont att se det iranska folkets smärta och sorg. Men jag beundrar dem djupt att de fortsätter. Att de inte ger upp. På måndag planeras en ny demostration i Iran, den första sedan den där hemska sommaren 2009 när regimen krossade allt i deras väg. På måndag kommer jag hoppas innerligt på en vändning i Iran. Även om det är svårt att se nu så är politik aldrig omöjlig. Egypten, Tunisien, Jordanien har alla visat att människor låter sig aldrig underkuvas. De reser sig alltid. Mellanöstern är på väg mot en ny färdriktning och jag hoppas Iran följer med det tåget inom en snar framtid.
